När relining går fel: vad som hände innan felet syntes

Betongen runt det gamla röret hade rört sig i åratal. Ingen såg det, eftersom röret satt ingjutet i en källarvägg och det första tecknet var en fuktstrimma som kunde lika gärna bero på dålig ventilation. När reliningstrumpan väl lades in i systemet hittade den det svaga partiet, expanderade mot sprucken betong och trycktes ut genom väggen. Arbetet behövde göras om från början, och debatten handlade om vems fel det var.

Det här händer oftare än man tror. Inte för att relining i sig är opålitlig, utan för att förarbetet sällan får den uppmärksamhet det kräver. I samtalen efteråt står två ord mot varandra: bristande underlag och bristande hantverksskicklighet. Båda kan vara sanna samtidigt.

Skadan som inte syntes i kameran

TV-inspektionen visar insidan av röret, inte vad som händer i marken runtomkring. En stam kan se rak och hel ut på bildskärmen trots att den har tappat all markstabilitet. Äldre ledningar i sand- eller siltjord kan ligga lösa i sin egen schakt, stödda bara av fyllnadsmaterial som har sköljts bort över tid.

När reliningstrumpan härdar under tryck vill den expandera. Om röret saknar mekaniskt motstånd utifrån kan trumpan leta sig ut genom fogarna eller genom små hål som kameran aldrig fångade. I värsta fall pressteras vatten eller epoxy ut i marken, och hela installationen måste demonteras.

I Stockholm och Uppsala, där bebyggelsen ofta är tätt sammanbyggd och mark kan vara dåligt kompakterad på grund av tidigare tillbyggnader, är den risken större än i nybyggda villaområden med standardschakt.

Torrläggningen som aldrig blev riktig

Reliningmaterial härdar inte i kontakt med rinnande vatten. Om en ledning inte kan stängas helt under den tid det tar för epoxyn eller UV-hårdningen att slutföras, bildas inte tillräcklig bindning mot rörväggen. Resultatet är en trumpa som sitter löst, läcker eller vecklar sig vid böjar.

Misstaget sker ofta långt tidigare. I flerbostadshus med gemensam spillvattenledning kan en hyresgäst eller ägare ha öppnat en kran under pågående arbete, antingen av misstag eller för att de inte informerats om stängningen. I andra fall har en avstängningsventil läckt, eller så har tidplanen för härdningen varit för optimistisk.

I Uppsala förekommer byggnadsminnesmärkta fastigheter där befintlig VA-installationer inte får rivas ut, vilket sätter stor press på rätt förberedelse. Om avstängningen inte kan garanteras måste arbetet antingen skjutas upp eller utföras stegvis med provisoriska lösningar.

Böjradien som inte fick plats

Varje reliningmaterial har en minsta böjradie. Gå under den så vecklas trumpan eller spricker i härdningsprocessen. Problemet är att ritningsunderlaget sällan anger exakt hur skarpa kurvorna är i en äldre ledning.

En stam kan ha ombyggts flera gånger, särskilt i fastigheter med ursprung i tidigt 1900-tal. Det som började som en rak kopparledning kan ha förlängts med PVC i en vinkel som ritningen aldrig uppdaterades för. När reliningstrumpan sedan installeras stannar den mitt i böjen eller hasar över den och lämnar en lucka.

I Stockholm finns gott om hus från 1920- och 30-talen där VA-systemen tillkommit eller byggts om under flera årtionden. Att förlita sig enbart på en ritning från 1950-talet kan bli dyrt.

Underentreprenören som fick fel instruktion

I större projekt delas arbetet ofta upp. En part gräver fram, en annan inspekterar, en tredje utför relining. Kommunikationen mellan dem sker i bästa fall genom en byggledare som förstår hela flödet. I värsta fall genom e-post med bifogade dokument som inte alla har läst.

Ett klassiskt scenario: grävaren lämnar schakten öppen över helgen och täcker provisoriskt med plywood. Regn tränger ner, marken runt röret mjuknar, och på måndagen kommer reliningteamet och utför sitt jobb i en schakt som inte längre är stabil. Arbetet ser okej ut, men inom några veckor rasar marken samman och drar med sig både gammal ledning och ny foder.

I Uppsala där lerjord dominerar kan vattenmättnad leda till kraftigt ökad volym, vilket ytterligare förvärrar situationen. Ett öppet dike över en weekend kan ge skador som tar månader att upptäcka.

Vad avtalet inte sa om materialet

Det finns flera typer av reliningmaterial, och alla fungerar utmärkt under rätt förutsättningar. Men ett material godkänt för spillvatten behöver inte klara kemikalier från industriverksamhet, och en trumpa dimensionerad för villabruk håller inte nödvändigtvis för trycket i en tiovåningsbyggnad.

Felet uppstår när beställaren utgår från att all relining är densamma, eller när entreprenören väljer det billigaste alternativet utan att förstå skillnaden. När förstärkningen sedan brister efter sex månader eller två år är det för sent att peka på avtalet, eftersom det sällan specificerar just den egenskapen.

I Stockholm där både villabebyggelse och höghus blandas i samma kvarter förekommer situationer där en och samma entreprenör använder samma metod i båda typerna, trots helt olika belastning.

Dokumentationen som aldrig skedde

När ett relingprojekt lyckas brukar alla parter vara nöjda och gå vidare. När det går fel vill alla veta exakt vad som hände, i vilken ordning och vid vilken tidpunkt. Då visar sig att TV-inspektionen inte sparades digitalt, att tryckproven inte protokollfördes och att härdningstiden antecknades på en lapp som slängdes.

Utan dokumentation blir det omöjligt att avgöra om felet berodde på materialet, installationen, underlaget eller något helt annat. Och i en tvist mellan fastighetsägare och entreprenör saknas helt enkelt bevisning.

Företag som rmrelining.se och andra aktörer som arbetar i större skala brukar dokumentera varje steg fotografiskt och spara inspektionsmaterial digitalt, just för att kunna spåra eventuella problem tillbaka till källa. Men det är långt ifrån branschstandard, särskilt inte bland mindre utförare.

1. TV-inspektion före arbete — för att etablera nollstatus och identifiera dolda brott
2. Markstabilitetskontroll — manuell inspektion eller geoteknisk provning vid misstanke om lös jord
3. Torrläggning och verifiering — system ska stå torrt minst två timmar före installation
4. Dimensionskontroll — mätning av böjradier och stamdiameter för att välja rätt material
5. Slutdokumentation — fotografisk och filmdokumentation av härdad installation samt tryckprov

Misstaget som alla godkände

Ibland fattas beslut som alla inblandade förstår är suboptimala, men som godkänns ändå på grund av tidsbrist, budget eller praktiska hinder. Ett hus ska säljas, renoveringen är försenad och relining väljs för att det går snabbare än schaktning. Men röret är i så dåligt skick att det egentligen borde bytas helt.

Relining utförs, och för en tid fungerar det. Men eftersom grundproblemet inte åtgärdades kommer skadan tillbaka, ofta i ett annat segment. Och då har fastighetsägaren betalat två gånger.

I Uppsala där många fastigheter är äldre och ofta planeras för försäljning eller ombildning förekommer den här typen av beslut mer frekvent än i exempelvis nybyggda kranskommuner.

När fel upptäcks men ignoreras

Ibland syns varningstecken redan under installationen. En trumpa som inte glider in som den ska, en härdningstid som avviker från specifikationen, ett tryckprov som ger värden utanför normalt intervall. Om entreprenören flaggar för det men beställaren vill köra vidare ändå, vem bär då ansvaret?

Juridiken är inte alltid tydlig. Om entreprenören dokumenterat avvikelsen men fortsatt på instruktion kan ansvaret i vissa fall ligga hos beställaren. Men ofta slutar det i gråzon, och i värsta fall i domstol.

Det är här tydliga avtal och dokumenterad kommunikation blir avgörande. Ett mejl där beställaren skriver ”kör ändå” kan rädda entreprenören från ansvar, men bara om det faktiskt skickades och sparades.

Skillnaden mellan misstag och systemfel

En del fel beror på mänskliga misstag. Någon glömde stänga en ventil, någon läste av fel värde, någon använde fel verktyg. De går att åtgärda med bättre rutiner och utbildning.

Men andra fel beror på att hela processen är underfinansierad eller underförberedd. När tiden för förundersökning skärs ner till hälften, när TV-inspektionen görs med äldre utrustning, när materialet väljs på pris i stället för lämplighet, då är det systemet som har brustit.

Och då hjälper det inte att skylla på hantverkaren. Relining är en högteknologisk process som kräver både kunskap, utrustning och tid. Skär man bort något av det kollapsar helheten, även om varjeenskild part gjort sitt bästa.

Vad som händer efteråt

När ett reliningprojekt går fel måste ofta hela installationen tas bort. Det innebär att röret öppnas upp igen, antingen inifrån med robotfräs eller genom yttre schaktning. I värsta fall har den misslyckade reliningtrumpan skadat originalröret ytterligare, vilket gör att hela sträckan måste bytas.

Kostnaden kan bli dubbelt så hög som den ursprungliga reliningbudgeten, och byggprocessen kan förlängas med veckor eller månader. Om fastigheten är bebodd under tiden krävs provisoriska lösningar för vatten och avlopp, vilket ytterligare driver upp kostnaden.

I Stockholm och Uppsala där tillgång till gata och mark ofta kräver tillstånd från kommun eller vägförvaltning kan en omstart ta betydligt längre tid än i glesbygd. Att planera för det värsta är inte pessimism, det är projektledning.