Björken vid altanen och tyngden av en gungande vuxen

Björken är ett av de sämre träden att hänga en gungande vuxen i, trots att den oftast står närmast altanen och har en gren på precis rätt höjd. Det låter som en överdrift för den som har haft hängmatta i samma björk i tjugo somrar utan att något hänt. Men det säger mer om tur och om just den björken än om trädslaget.

Frågan dyker upp varje vår i trädgårdsgrupper och på forum, ofta ställd som om svaret vore ja eller nej. Det är det inte. Svaret beror på björkens ålder, på hur grenen sitter, på vad man hänger och framför allt på om lasten står still eller rör sig.

Ordet hammock och vad det lovar

Först en språklig knut som ställer till det. På svenska betyder hammock nästan alltid den stoppade gungsoffan med tak och ett eget stativ av stål eller trä. På engelska är en hammock en hängmatta. När någon frågar om björken håller för en hammock menar de därför ibland att de vill skippa stativet och hänga soffdelen direkt i en gren, och ibland att de vill spänna upp en vanlig hängmatta mellan två stammar.

Skillnaden är inte bara språklig. En gungsoffa för två eller tre personer väger en hel del redan tom, och den rör sig fram och tillbaka i en jämn pendelrörelse. Varje gång den vänder i ytterläget går en extra kraft genom upphängningen, utöver vikten av dem som sitter i den. En hängmatta mellan två stammar drar i stället nästan horisontellt, och ju stramare den spänns, desto större blir dragkraften i stammarna.

Stativet till en köpt hammock är konstruerat för just den belastningen. Säljs det som konsumentprodukt omfattas det av de allmänna kraven på produktsäkerhet som Konsumentverket har tillsyn över [1]. Den som tar bort stativet och knyter fast sitsen i ett träd har i praktiken byggt en egen konstruktion. Då finns ingen annan än trädet som har lovat något.

Och vad lovar björken? Mindre än man tror.

Hur ser en björk ut som säger nej?

Björkved har låg naturlig beständighet. Det märks på vedtraven, där björken murknar långt före tallen, och samma egenskap finns i det levande trädet. Ett sår efter en avsågad gren eller en skada från gräsklipparen vid roten blir lätt en inkörsport för rötsvampar, och rötan kan arbeta inne i stammen i åratal medan barken ser frisk ut.

Några tecken går att se från marken. Fnöskticka och björkticka är de två svampar man oftast hittar på björk, och båda sitter där för att de bryter ned veden [2]. Hittar man fruktkroppar på stammen eller på den gren man tänkt använda är frågan i praktiken avgjord. Andra varningssignaler är döda grenar i kronan, barkpartier som lossnat, sprickor där grenen möter stammen och murken ved runt rothalsen.

Grenvinkeln betyder också mycket. En gren som går ut nästan vågrätt från stammen har ofta en kraftigare infästning än en som växer brant uppåt i en smal V-vinkel. I den trånga vinkeln kan bark växa in mellan gren och stam, och den fogen är svagare än den ser ut.

Här landar bedömare olika, och det är värt att veta om. En arborist tittar på trädets vitalitet och på hur lasten fördelas över tid. En snickare som byggt många lekställningar tittar mer på grenens grovlek vid infästningen och tycker ofta att en grov, vågrät gren på en frisk björk duger gott. Båda har rätt inom sitt område. Ingen av dem kan se in i veden utan att borra eller knacka, och det är just där björkens problem brukar sitta.

Till sist åldern. Björk är ett pionjärträd som växer fort och lever kortare än till exempel ek och lind. Den stora björken som stod där när huset köptes kan alltså vara närmare slutet av sitt liv än man tänker sig. Det betyder inte att den är farlig, men ett gott svar för tio år sedan säger inte så mycket i dag.

Stativet, bandet eller grenen

Om man ändå vill använda björken finns det sätt som är bättre än andra. En hängmatta mellan två stammar med breda trädband skonar barken och lägger lasten där trädet är som starkast, nere på stammen i stället för ute på en gren. Smala rep och vajrar skär in i barken, och sår i barken är precis det björken har svårt att hantera.

Upphängning	Var lasten hamnar	Vanligaste problemet	Rimlig användning
Gren i björken	Ute på grenen, med hävstång mot infästningen	Inväxt bark i grenvinkeln och dold röta	Lätt hängstol i grov, vågrät gren på friskt träd
Mellan två stammar med breda band	Nere på stammarna, där trädet är starkast	Hård spänning ger stor dragkraft, smala rep skadar barken	Hängmatta för en person
Eget stativ	I en konstruktion gjord för pendelrörelsen	Rostiga bultar och slitna sömmar efter några säsonger	Gungsoffa för flera personer

Den sista raden är den minst spännande, men det är där en gungsoffa hör hemma: i sitt stativ, med björken som skugga över den snarare än som upphängning. Ett stativ som stått ute några säsonger bör ändå ses över varje vår, för det är sällan stålet som ger upp först. Det är bultar, beslag och de sömmar som bär sitsen.

Så resonerar också de som säljer gungsoffor i praktiken. Hos bramobler.se, som har ett sortiment av hammockar och utemöbler för svenska trädgårdar, utgår man liksom andra i branschen från att stativet är en del av möbeln och inte ett tillbehör man kan välja bort. Den som vill hänga något i ett träd gör klokt i att välja en lätt hängmatta eller hängstol som är gjord för det, i stället för att improvisera med en soffa som aldrig var tänkt att sitta i en gren.

Björken då? Står den frisk, utan svamp och döda grenar, och används den för en lätt hängmatta med breda band nere på stammen, håller den sannolikt. Det är när förväntningarna växer, med två vuxna, en tung soffa och en gren långt ut, som svaret blir ett annat.

Den som är osäker har ett billigt alternativ. Låt en arborist titta på trädet en gång innan sommaren, och inte efter första höststormen.

Noter

Konsumentverket, information om produktsäkerhet och myndighetens tillsyn enligt produktsäkerhetslagen, konsumentverket.se.
SLU Artdatabanken, artfakta om fnöskticka (Fomes fomentarius) och björkticka (Fomitopsis betulina), artfakta.se.